ida [fotograferat]

En dålig bild kan aldrig bli bra, men en bra bild kan alltid bli bättre.
 
 
När jag började att fotografera öppnades en helt ny värld, en värld där man i princip inte förstod någonting alls.
 
Ju mer jag förstod desto mer förstod jag att det var väldigt mycket jag inte förstod än. 
 
Redigering kom långt ner på listan över saker som man skulle försöka ta in, dessutom kändes det ju nästan lite fusk att försöka rätta till en bild i efterhand. Så småningom när alla bitar började ramla på plats insåg jag att det här med redigering var ju faktiskt inte så dumt. Med citatet "en dålig bild kan aldrig bli bra, men en bra bild kan alltid bli bättre" så kändes det genast helt annorlunda. Det finns dessutom en uppsjö av färdiga redigeringsrecept (presets) att använda sig av. Ja, här kan det återigen kännas som man fuskar lite, men eftersom jag ser vilka inställningar som ändras och förstår varför de ändras så börjar jag sakta men säkert vänja mig av med känslan att jag fuskar (speciellt när man laddar ner en presets som är nästan exakt likadana som de jag skapat själv...). 
 
***
 
Så här gick det till när denna bilden blev till!
 
1. RAW-filen direkt ur kameran. En raw fil är en obearbetad kopia full av information. Den är inte en färdig bild när den kommer ut ur kameran utan behöver redigeras för att den ska motsvara den verklighet som ögat uppfattade vid fototillfället. 
 
2. Egen basredigering. Justerat skuggor och högdagrar, ökat färgtemperaturen, kontrasten och lystern. 
 
3. Preset CoffeShop Cinderella. Direkt på raw-filen.
 
4. Preset CoffeShop Cinderella + egen redigering. En kombination av två och tre, för att komma fram till hur jag vill att bilden ska vara och inte nöja mig med de färdiga inställningarna.
 
Sen är det ju en smaksak vilken typ av redigering man tycker bäst om och ett helt annat kapitel vilken redigering man vill sträva efter i sina bilder...
 
 
***
 
 
Och på frågan
När är bilden egentligen klar? 
är svaret enkelt.
 
Det finns inget facit, det finns inget rätt svar.
Det finns inget svar.
 
 
 
Medan du gick och velade kom våren...
 
Helgen skulle ju bestå av inköp av nytt objektiv var det tänkt, men när gubben insjuknade i manlig förkylning kändes det inte helt ok att ge sig iväg på dyra shoppingrundor (dessutom är min beslutsångest något av det allvarligare slaget) så jag stannade hemma.
 
Igår kunde jag däremot inte låta bli utan var tvungen att ge mig ut i kvällssolen och se vad jag hittade - snödroppar! Jag skrämde dessutom livet ur två hästar inklusive ryttare som inte såg mig där jag satt på huk intill husväggen och försökte få rätt vinkel på snödroppsbilderna. Inte blev det bättre när jag försökte resa mig lite smidigt och ursäktande (och aningen för hastigt), det gjorde hästarna bara ännu räddare...
 
Tydligen inte så vanligt att det sitter fotografer i buskarna i de trakterna...
 

Jag tror däremot jag kom ett steg på vägen i mitt velande mellan alla objektiv, så nu jäklar... snart... tror jag...